Det var en festival i Tokyo. På festivalen säljs många krukor med
blomman för dagen, släkten till
Convolvulaceae.
När jag var framme vid
Kototoi-gatan där man firade festivalen var nästan alla krukor utgått. Trots att det är “Blomman för dagens festival” syntes det inga blommor. Jag kom för sent.
Men i ett buddistiskt tempel sålde man amuletter i blomman-för-dagen-form. De såg fina ut, så jag köpte en (se bilden). Efter det att jag har betalat svor en ung präst någonting på sanskrit och renade amuletten med eld från flintor. Det var fint.
Det var mycket folk i Kototoi-gatan. Man sålde inte bara blommor utan också mat, godis och småsaker. Ja, det är festival. I Japan hålls många festivaler under sommar.
Och snart kommer fyrverkerysäsong.
Kototoi gatan
$gmapcom_addr=’35.721708,139.779195′;
Den 7e juli kallas för Tanabata. Det är något slags folkseder i Japan och möjligen också i Kina.
Man firar dagen för att Altair och Vega som vanligen skiljs av Vintergatan möts varandra. Vega kallas Orihime(vävprinsessan) och Altair kallas Hikoboshi(kodragare). De var mycket arbetsamma folk men efter det att de gifte sig slarvade de att jobba; de älskade varandra så mycket och ville inte arbeta mer. Så blev himlekejsaren arg. Han tvingade dem bo isär med älven emellan. Nu är de tillåten att träffas bara den 7e juli.
Till tanabata brukar man skriva sin önskning i en lapp. Sedan hänger man lappen i bambukvist.
Sådant brukade jag också göra när jag var på grundskolan. Men inte sedan.
Och idag hittade jag en bamnukvist som står i tunnelbanestation. Tokyo metro, företaget som äger tunnelbanan ställer bambu i deras stationer och låter folk skriva sina önskningar samt hänga på den. Väldigt många stannar framför bambukvisten och skriver t ex
Att jag blir ihop med honom eller
Att jag får succé i min business och så vidare.
Jag tycker att det är väldigt bra evanemang. Men tyvärr hade jag inte tid att stanna, skriva min önskning och hänga den…:(
Jag har tagit över mina arbetskamraters jobb, för de har lämnat förtaget. Och nu kämpar jag med deras koder från klockan 11 till 23 varje dag.
Så är arbetslivet i Japan.
Hm, man säger nog att jag får börja kl. 8 och sluta 20, det är också möjligt. Men det går inte.
Jag kan helt enkelt inte det. När jag stiger upp så är klockan alltid 9.30. Gåtfullt.
Ja, koder.
Det tar tid att läsa någon annans kod.
Ibland blir en del av servicen stopp och så hittar jag småbugs som är skapad av ren slarv som t ex jämförelse med två datum som inte konverteras typen till integer eller datetime.
Och jag skriker.
IT bransch i Japan är ungefär så här.
Men jobbet är kul ändå. Jag älskar mitt jobb.
Jag vet inte hur IT företag i Sverige ser ut.
Kanske helt annorlunda?